Hur vi upptäckte att vår hund hade artros

Vår äldsta hund Neo har genom åren varit en aktiv hund som har varit med mig otaliga gånger ute i skogen, på löpturer och dragit mig både på sparkcykel och på inlines. Men på äldre dagar (han är i skrivande stund 8 år) så har han blivit märkbart segare men fortfarande pigg och glad generellt. Vi hade märkt att ofta när han legat och vilat i sin korg på golvet ett par timmar efter en lång promenad så verkade han lite stel och vissa gånger så haltade han även men så fort vi började röra på oss, till exempel en kortare promenad, så försvann hans besvär och han slutade halta. Skumt!

Evelina pratade om det kunde vara tecken på artros redan då men det var inte förrän han smet efter vilt och var borta i en timme som vi kände att vi behövde åka in snabbare då vi trodde han hade brutit en tå. Han kom nämligen tillbaka helt slut, tagen och han hade så ont och vi fick knappt röra tassen. När han hade vilat så blev han kraftigt halt på en frambenet så vi bestämde oss för att boka en tid snabbt hos veterinären. Vi åkte till veterinären dagen efter men precis när vi kom fram slutade han att vara halt. Veterinären kände och klämde och tyckte inte det verkade som att han hade artros eller brutit något och vi fick åka hem ca 2000kr fattigare utan att de ens tog lite röntgenbilder.

Vi spolar fram tiden ett par veckor och mina kära Evelina tyckte fortfarande att han verkade stel och lite småhalt på ena frambenet och lyckades till slut övertala mig att åter igen åka till veterinären, dock en helt annan veterinär och den vi brukar åka till (de hade inte tid vid första tillfället). De gjorde lyckligtvis en helt annan bedömning och tog bilder som visade att han hade artros i tassarna framtill och även lite vid bogen. Sen efter det åkte jag på en hel del rehab med Neo där han fick gå i vattenbassäng och göra laser på tassarna. Jag fick även hem övningar man ska göra och även fast vi var duktiga till en början har jag blivit sämre på att genomföra dem lika ofta i takt med att besvären försvann till stor del av hans medicin.

Jag fick nämligen två val av medicin man kunde komplettera med, någon som gick åt njurarna lite men var billigare (tablett) eller en nyare medicin som heter Librela som är färsk i flytande form och måste hållas kylt. Den är mycket dyrare och måste administreras av en veterinär varje månad. Dock så har vi blivit upplärda i hur man gör för att administrera sprutan själva och kommer numera att göra detta för att spara pengar och tid.

Så vad är lärdomen av detta? Man ska inte alltid lyssna exakt på vad veterinärerna gör för bedömningar. De är människor och kan ha fel och göra felbedömningar. Tack vare att vi gick på vår magkänsla och lyssnade på signalerna han gav får Neo idag medicin en gång per månad och mår bara av medicinen mycket bättre och haltar inget längre. Sen kan vi alltid bli bättre med övningarna som jag kan skriva om här för er som har hundar med artros i framtida inlägg!